Epstein och hans vänner, 1.

10 augusti förra året dog Jeffrey Epstein. Det finns många frågetecken kring inte bara hans död utan hans liv. Vem var han? Hur kom han upp sig i världen? Kanske framförallt: har vi bara att göra med en pervers miljardär, en uppkomling från ingenstans med omättlig aptit för tonårsflickor eller ingick hans aktiviteter i ett större sammanhang? Nedan följer första delen i ett försök att överblicka och sammanfatta det som framkommit om Epstein och hans vänner.

Jeffrey Edward Epstein föddes 1953 i Brooklyn. Han växte upp under, inte fattiga, men rätt enkla förhållanden i en judisk lägre medelklassmiljö, fadern kommunalarbetare, modern skolassistent på deltid. Epstein var ett begåvat barn, t ex var han skicklig på piano, men det var främst matematik som var hans ämne. Han gick ut High school (gymnasiet) två år tidigare än vad som var regel och kom 1969, som sextonåring, in på Cooper Union, en elithögskola på Manhattan. Av okänd anledning hoppade han plötsligt av 1971, för att några månader senare bli antagen till The Courant Institute of Mathematical Sciences, en annan elithögskola på Manhattan, men även den skulle han komma att hoppa av 1974. Redan här syns ett märkligt mönster i den unge Epsteins liv. Varför han lämnade dessa mycket prestigefyllda högskolor efter att ha ägnat två respektive tre år åt dem kan vi bara spekulera kring.

Efter att ha avbrutit studierna fick han som 21-åring en lärartjänst i matte och fysik på Dalton School, en av Manhattans “finare” skolor. Hur han kunde få den anställningen utan examen är också mycket märkligt. Elever från den tiden minns honom som en aningen knepig ung lärare som var lite för intresserad av att umgås med ungdomarna, framförallt flickorna, han undervisade. Utan någon egentligen begriplig motivering får så Epstein sparken från Dalton efter två år, 1976. Det hette att han “inte hade vuxit tillräckligt som lärare”. Det kanske var en standardformulering vid avsked, men låter rätt krystat. Givet hans beteende senare i livet är det inte långsökt att spekulara att skolledningen kanske gjorde sig av med honom för att han på ett eller annat sätt betett sig otillbörligt; det var 70-tal och att vara i en miljö där han var omgiven av tonårsflickor kan nog ha blivit en övermäktig frestelse för någon med hans böjelse.

Nu blir det bara curiouser and curiouser. Efter att ha fått sparken från Dalton School ska den unge mannen på något sätt ha rekryterats av en förälder på skolan till investmentbanken Bear Sterns där han anställs av Alan Greenberg, en av Wall Streets tungviktare. Direkt från examenslös sparkad lärare till påläggskalv i börsvärlden, alltså. Inom loppet av bara några år har Epstein pengar i överflöd och syns allt oftare i New Yorks societetsliv, men vad han egentligen hade gjort för affärer för att så snabbt bli förmögen förbryllade även hans finanskollegor. Var Epsteins stora tillgångar egentligen kom ifrån förblir till idag något av en gåta. 1981 lämnade Epstein Bear Sterns efter att United States Securities and Exchange Commission, den amerikanska myndighet som utreder ekonomiskt fusk av olika slag, börjat granska hans klient Edgar Bronfman, storkapitalist och ordförande för Judiska världskongressen.

Resten av 80-talet ägnar sig Epstein åt skumraskaffärer, inklusive pengatvätt och vapenhandel. 1987 börjar han arbeta med inkassoföretaget Towers Financial, som låg bakom det största Ponzibedrägeriet i USAs historia före Bernie Madoff. Han jobbade nära dess grundare och VD, Steven Hoffenberg, som idag säger att i stort sett alla Epsteins affärer vid den tiden var kriminella. Han var inte minst, enligt Hoffenberg, hjärnan bakom många av Towers Financials brott. 1995 döms Hoffenberg till 20 års fängelse och enorma bötesbelopp. Epstein går helt fri.
Vid samma tid, början på 90-talet, blir Epstein kapitalförvaltare åt mångmiljardären Les Wexner, grundare och ägare av bl a underklädeskedjan Victoria’s Secret. Wexner hade 1989 köpt den dittills dyraste fastigheten i New York, centralt på Manhattan, med påkostad interiör, 2000 m2 fördelade på nio våningar. Efter att ha investerat mycket på att göra om byggnaden invändigt (bland annat lät han installera övervakningskameror överallt), skänkte han 1996 helt sonika egendomen till Epstein. Så generösa brukar inte aldrig så förmögna människor vara ens mot sina egna barn, så man måste fråga sig vad det här handlade om egentligen.

Dotter och far Maxwell

Någon gång runt den här tiden ska Epstein ha träffat Ghislaine Maxwell, engelsk jet set-kvinna, dotter till media-magnaten Robert Maxwell, som efter faderns död 1991 flyttat till New York. Om hon och Epstein träffades först då eller om de känt varann sedan 80-talet är oklart. Riktigt vad för slags relation de hade är faktiskt inte heller klart. Det framställs som regel som att de från början var ett par. Det har dock ifrågasatts; vissa har påpekat att oavsett om de träffades före eller efter decennieskiftet ’90 bör Ghislaine (f.1961) ha varit för gammal för hans smak. Frågan är också varför en förmögen, attraktiv societetskvinna som hon år ut och år in skulle ta till uppgift att skaffa minderåriga flickor för att tillfredsställa sin före dettas perversa lustar. Är hon en tragisk gestalt, en hopplöst förälskad kvinna som gjort allt för mannen hon älskar? Knappast.

Robert Maxwell, Ghislaines far, var ägare till bl a Labour-tabloiden The Mirror, New York Daily News, fotbollsklubben Derby County och mycket annat. Han drunknade utanför Kanarieöarna 1991 efter att på något sätt ha ramlat av sin båt, Lady Ghislaine, döpt efter favoritbarnet (det yngsta av nio). Om det var en olycka, självmord eller mord lär vi aldrig få veta säkert. Strax efter hans död uppdagades att Maxwell hade länsat sina 30 000 anställdas pensionsfonder, en av de mest omfattande och hänsynslösa stölderna i Storbritanniens historia.

Robert Maxwell hette egentligen inte Robert Maxwell, utan Ján Ludvík Hyman Binyamin Hoch. Han föddes 1923 i ett judiskt samhälle i vad som i dag är Ukraina, men då låg i Tjeckoslovakien. Hans modersmål var yiddish. Uppvuxen under fattiga förhållanden under en turbulent tid drog han först till Frankrike, sedan till England. Han deltog i Andra världskriget och fick utmärkelser efter kriget. Han var visserligen ovanligt språkbegåvad, stilig och ambitiös, men – precis som med Epstein – är det svårt att tro att den unge juden från torftiga omständigheter rätt snabbt kunde bli mediamogul i det extremt klassfixerade England utan betydande hjälp. Vem eller vilka som öppnade dörrar för honom och gav honom den nödvändiga finansiella skjutsen är höljt i dunkel.
Den angliserade versionen av Ján Ludvík Hyman Binyamin – Robert Maxwell, kom snart att bli en inflytelserik makthavare i efterkrigstidens Storbritannien. Narcissistisk som han var syntes han visserligen i teve så ofta tillfälle gavs, men han hade också ljusskygga sidor; inte minst arbetade han med/för den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Den fungerar annorlunda än andra underrättelsetjänster eftersom den i stor utsträckning förlitar sig på judar i diasporan. Därför är det omöjligt att säga när och hur det samarbetet började, eftersom Maxwell, även om han länge tonade ner sin judiskhet i offentligheten, haft ett starkt engagemang för staten Israel sedan innan den utropades. Enligt uppgift var han involverad i vapensmuggling till den judiska staten redan 1948. Efter Maxwells död fick han vad som måste liknas vid en statsbegravning i Israel. Premiärministern Yitzhak Rabin, presidenten Chaim Herzog, sex dåvarande och förutvarande chefer för israelisk underrättelsetjänst och många andra dignitärer och framträdande politiker närvarade. Han ligger begravd på Olivberget.

Fortsättning följer.

Ett svar till “Epstein och hans vänner, 1.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *